Death Valley

För att göra resan mellan Bishop och Las Vegas lite mer sevärd så bestämde vi oss för att köra genom Death Valley. Det är en tur på drygt 40 mil, det mesta genom ödemark. Vi lämnade hotellet strax efter åtta och gav oss ut på de amerikanska spikraka landsvägarna. I början var vi tillräckligt nära bergen i väst för att få lite av regnet som dragit in över Kalifornien över oss. Men efter hand så lättade det och blev soligt och varmt.

20121023-002006.jpg Efter staden Lone Pine så svängde vi in på den Highway som går genom Death Valley. Det har blåst rejält hela dagen och här började det bli sand på sidan av vägen. Det stod en skylt som varnade för ”blowing dust” och efter en stund så var det alldeles vitt runt bilen. Vi såg inte ens mittlinjen på vägen. Vi visste inte hur länge det skulle vara såhär så vi vände och körde ur sandmolnet och kollade på alternativa vägar. Under tiden så var det några andra bilar som körde in och de kom inte tillbaka. Det tolkade vi som bra så vi körde in på sandstormsvägen igen. Den här gången körde vi långsamt igenom och ganska snart så lättade det och man kunde se igen.

20121023-001509.jpg När vi kom in i Death Valley så hade temperaturen stigit betydligt. Från att ha varit drygt 10 grader i Bishop så var det nu över 30 grader. Det stod flera varningar om att man skulle stänga av AC för att inte överhetta bilen och att man skulle dricka vatten. Under sommarmånaderna så kan det bli upp mot 45 grader varmt här. Vi stannade i Stovepipe och betalade 20$ i inträde och sen gick vi ut bland sanddynerna som blåser upp här.

20121023-002500.jpg Mot lunchtid så dök vi på en trafikstockning. Det var nån form av vägarbete så vi fick sitta i kö ett tag. Lunchen åt vi i Furnace Creek, ett litet samhälle mitt i öknen. Efter vi ätit stannade vi på en utsiktsplats som heter Zabriskie Point. Här blåste det så mycket så man knappt kunde stå upp. Men utsikten var fin.

20121023-002904.jpg En bit efter det här slutar Death Valley och vägarna blev snart bredare och rakare. Det är ganska effektiva vägar att köra på. Man sätter farthållaren på 65 mph och sen kan den vara så i tio mil innan man stöter på nån långsammare bil eller en lite skarpare kurva. Under dagen så har vi passerat både USA:s högsta och lägsta punkt. Högst är Mount Whitney (14494 ft) och lägst Badwater Basin (-282 ft). Nu är vi inne i Nevada och man märker att det är skillnad på bensinskatten mellan staterna. I Kalifornien kostar en gallon runt 5 dollar och i Nevada drygt 3 dollar. Den dyraste vi har sett var på macken i Death Valley, där kostade en gallon 6,41 dollar. Men det är å andra sidan den enda macken på tjugo mil så det är nog inte läge att förhandla. Det första samhälle vi stötte på i Nevada var Pahrump. Det roligaste med den staden är nog namnet. När man åker över Spring mountains så börjar man se Hotellen i Las Vegas. I alla samhällen, stora som små, som vi åkt igenom så har det varit mycket trafik och köer under rusningstid. Vi trodde att vi skulle stöta på det nu också eftersom vi kom till Las Vegas strax efter fyra. Men det var väldigt lite bilar och det flöt på bra att ta sig till hotellets garage.

20121023-003425.jpg Desto längre tid tog det att ta sig från garaget, checka in och gå till rummet. Hotellet är stort! Efter att ha ställt upp väskorna på rummet, kollat igenom TV-kanalerna och inventerat minibaren så gick vi på upptäcktsfärd. Hotellet har förutom kasino en massa restauranger, flotta butiker, en vinterträdgård, ett stort poolområde, nattklubbar och en arena där cirque du soleil uppträder alla dagar utom måndag och tisdag (när vi är här). Hotellet är med andra ord gigantiskt och vi gick runt bra länge innan vi fick kläm på vart vi var. Efter det här började vi söka oss ut. Vi kollade in Bellagios fontän-show som är flera gånger i timmen.

20121023-003749.jpg Sen började vi gå längs The Strip upp mot The Venetian. Vid det här laget så var det mörkt ute och alla intryck är verkligen överväldigande. Alla ljus överallt och varenda kasino och hotell spelar musik ut mot gatan och det är fullt med folk överallt. En viss kontrast mot de ställen vi varit på de senaste dagarna. Vi gick in på Venetian. Här inne finns det ett köpcentrum som är byggt som en italiensk utemiljö, med kanaler där gondoler glider fram och gondoljärer som sjunger. Taket är målat som en himmel och upplyst och väggarna är byggda som fasader på hus så det känns som man går på en gata utomhus.

20121023-004040.jpg Det är inte riktigt lika tjusigt här som på Bellagio och priserna på restaurangerna är lite lägre (typ hälften) så vi åt middag på en ”uteservering” här. Det blev lasagne till middag och glass till efterrätt. När vi gick tillbaka till vårt hotell så stannade vi utanför Mirage, där en vulkan har utbrott varje timme.

20121023-004420.jpg Vi lyckades hitta tillbaka till hotellet och till vårt rum. Sista biten är en lång korridor som man knappt ser andra änden på. Imorgon blir det lugnt på förmiddagen och utflykt till Grand Canyon på eftermiddagen.

20121023-004619.jpg